Magnus & Brasse - Brasses Enmansband


             
Den allra förs

              
ta gången jag 

     
höll gitarren 

i min hand.
             
Kom jag på ett

              
 väldigt lämpl

              
igt namn, Bras

           
ses enmansband

.
             
Det började i 

              
höstas med en 


kurs i TV2.
             
Det verkade ju

              
 enkelt, men v

              
ad enklare änd


å.
           
Plötsligt stod

              
 det klart för

          
 mig, hur fint

 det skulle va

...
            
Om jag lira nå

           
tt i showen så

            
 att någonting

       
 blev bra.
             
Sen ska jag gö

              
ra LP och den 

 
blir helt unik

.
             
Hela världen s

              
ka njuta få av

              
 min bländande

  
 teknik.


            
Men om jag får

              
 en bass som k

            
ompar, och ger

 mig lite stöd

...
            
Kanske någon e

              
lgitarr där mi

            
n egen är för 


spröd...
             
Åh hjälp att h

              
ålla takten av

           
 trummor och c


ymbal...
             
Åh blåsare och

            
 stråkar, så k

             
langen blir to

tal.
             
Då spelar vi t

              
illsammans, so

    
m sanna spelem

än.
             
Glädjen blir t

             
ill toner och 

            
till glädje om

 
 igen.
             
Den lycka vill

              
 jag unna mina

        
 kompisar ibla

nd,
             
Men egentligen

             
 så räcker ju,

            
 Brasses enman

  
sband.


             
Jag skriver va

              
ckra sånger, s

        
om jag sjunger

 för min tjej.
             
Men jag hinner

              
 aldrig färdig

              
t förens hon r

             
usar in till s

ig.
             
Ni kan inte an

         
a en sån otur 

hon tycks ha.
             
I flera veckor

              
 har hon haft 

              
migrän varenda

 
 dag.
           
Jag börja ta l

              
ektioner men h

   
an ringde mig 

igår,
            
Det var någont

           
ing om sammanb

            
rott och ledig

         
 ett par år.
             
Varför gå i sk

          
ola? Mitt geni

 är himla sent

,
             
Och jag är red

              
an mästare på 

            
detta instrume

nt.


            
Men om jag får

              
 en bass som k

             
ompar, och ger

 mig lite stöd

...
            
Kanske någon e

              
lgitarr där mi

            
n egen är för 


spröd...
             
Åh hjälp att h

              
ålla takten av

           
 trummor och c


ymbal...
             
Åh blåsare och

            
 stråkar, så k

             
langen blir to

tal.
             
Då spelar vi t

              
illsammans, so

    
m sanna spelem

än.
             
Glädjen blir t

             
ill toner och 

            
till glädje om

 
 igen.
             
Den lycka vill

              
 jag unna mina

        
 kompisar ibla

nd,
             
Men egentligen

             
 så räcker ju,

            
 Brasses enman

  
sband.


BY: A.Falkenberg